Historia

Manovi Varberg AB är ett anrikt företag vars rötter går tillbaka till sent 1800-tal. Verksamheten var dock inte alltid den industri vi ser idag, utan hade en helt annan början. 

Med grund i biodlingsindustrin...

Under slutet av 1800-talet och från början av 1900-talet var det vanligt att det fanns några bikupor stående på en bänk vid så gott som varje stuga och boningshus. Även på 1700-talet hölls bin, dock ej så allmänt. Enligt av Kungliga befallningshavare infordrade uppgifter från magistrater och kronofogdar uppgavs att år 1751 fanns i hela Himle härad 96 stockar och 84 kupor. Benämning bistock för ett bisamhälle har hängt med även sedan vi fått modernare bostäder för bina gjorda av trä och benämningen används långt in på 1900-talet. En kupa var gjord av halm. Kupan var i allmänhet ca 50 cm i diameter. I mitten av 1800-talet konstruerade en tysk biodlare bihus med rörligt bygge. Denna uppfinning var av största betydelse för biodlingens utveckling och framtid.

På torpet Kattekullen, som låg i Torpa som låg strax öster om Torpas gamla skola, där nu motorvägen drar fram fanns Oscar Gustafssons barndomshem. Även här fanns halmkupor och bedrevs biodling till husbehov. Under slutet av 1800-talet gjorde Oscar Gustafsson tillsammans med sin far Gustaf Hansson de första ramkuporna. När dessa skulle befolkas med bin behövdes vaxkakor. Det fanns en viss tillverkning inom landet med det var inte lätt att få tag på dem. Gustaf Hansson var inte främmande för olika yrken, han var utbildad träskomakare, men arbetade även som timmerman, möbelsnickeri, målare och var händig för olika reparationer. Därför var det en naturlig sak att skaffa sig en kakpress. Det blev en press gjord av cement, varmed de första vaxkakorna framställdes. I stora drag såg pressen ut som ett våffeljärn där man hällde på smält vax varefter pressen trycktes samman och på så sätt fick man en vaxkaka. Cementpressen var otymplig och tung att arbeta med och det dröjde inte länge innan man anskaffade en press av metall från Tyskland. Med denna gick arbetet lättare och vaxkakorna blev tunna och fina. Ryktet spred sig och allt fler biodlare kom till Kattekullen för att få sitt vax pressat till kakmellanväggar. 1892 annonserades med en liten blygsam annons i svensk Bitidning om vaxkakor. Från denna tid räknas också Firman Oscar Gustafsson & Co Biredskapsfabrik Ab startår.

                      År 1905 förvärvades en egen tomt och hus och bohag flyttades dit där de fortfarande finns. Här blev lokaler och utrymme större och ändamålsenligare och arbetet med vaxkakstillverkningen fortsatte och utvecklades. Den bedrevs mest under vår och sommar. På övriga tider gjordes möbler helt hantverksmässigt ända fram till 1925 då bygden elektrifierades. Då gjordes även en mindre tillbyggnad och en del snickerimaskiner anskaffades. Ett handdrivet valsverk för vaxkakstillverkningen hade anskaffats något år tidigare. Möbeltillverkningen utökades kraftigt och ett tag höll den på att konkurrera ut tillverkningen av vaxkakor men efterfrågan på dessa ökades också så kraftigt för varje år och i slutet av 20-talet hade även tagits upp tillverkning av en del artiklar av trä för biodlingen.

                      1930-talet var ju depressionens tid men inte för biodlingen. För att hinna med ansågs det nödvändigt med en utbyggnad och rationalisering. 1932 byggdes nytt smälteri och ångpanna och ångdrivna kokare installerades. Valsverket för vaxkakstillverkningen byttes ut, nya maskiner konstruerades och byggdes och tillverkningen blev mer fabriksbetonad. Utom den egna tillverkningen upptogs även försäljning av övriga redskap för biodlingens behov. Detta år utgavs den första katalogen. Härefter kunde biodlarna erhålla det mesta som behövdes och härigenom ökades också vaxkakstillverkningen, som förut varit det huvudsakliga.

Rörelsen fortsatte och gick framåt i lugnt tempo och har sedan 40-talet och fram till på 80-talet sysselsatt 15-20 personer. Den drevs som familjeföretag med Oscar Gustafsson som ägare fram till 1943 då rörelsen ombildades till bolag då även sönerna Gustaf, David och Paul blev delägare. Detta år ombyggdes så gott som hela fabriken och utrymmet fördubblades och ändamålsenliga och moderna kontorslokaler ordnades.

                      Under 50-talet blev det en kraftig nedgång för svensk biodling. Bisamhällets antal minskades till nästan hälften. Naturligtvis påverkades detta behovet av material, vilket är varför omsättningen minskade betydligt. För att kompensera bortfallet upptogs tillverkningen av byggnadssnickerier, fönster, dörrar och inredningar. Då hade inte storfabrikanterna kommit så långt med serietillverkningar och specialmaskiner som nu, vilket förklarar varför konkurrensen inte var så hög. Det gick även för mindre tillverkare att vara med och arbeta för byggmästare. Denna tillverkning har fortsatt i mindre omfattning av skåpinredningar och trappor, särskilt till reparationer och ombyggnader, där det ej passar med standardstorlekar eller sådant som byggvaruhusen lagerför.

                      1968 ombildades företaget till aktiebolag och nästa generation Gustafssöner blev delägare i bolaget. I samband med detta utökades tillverkningen med en avdelning för metall- och plåtartiklar, då vi övertog tillverkning från Br Melin i Markaryd, såsom rökpustar, spärrgaller, bitömmare mm. 10 år tidigare hade Hjalmar Larssons tillverkning speciellt för honungsslungare övertagits. För att få plats med plåtavdelningen behövdes utökade lokaler varför en tillbyggnad med 450 kvadratmeter golvyta togs i bruk vid årsskiftet 1968-69. När intresset för biodling på nytt började öka i början av 70-talet konstruerades nya maskiner för vaxkakstillverkningen. Detta innebar en tredubbling av kapaciteten. Nya maskiner kräver ofta en annan utformning av lokaler och kringutrustning för att erhålla en rationell användning. Så var det även med dessa maskiner. Lokalerna för rensning av vax var även i behov av en förstoring. Den gamla renseriavdelningen revs och en tillbyggnad av fabriken gjordes därefter. Tillbyggnaden som byggdes i två plan plus källare, har lokaler för rensning och valsning av vax samt lager för färdiga vaxkakor. Detta var år 1975-76, då intresset för biodling nu var större än tidigare investerades i ytterligare utbyggnader. En förrådsbyggnad om ca 2500 m3 uppfördes 1978.

                      1982-83 gjordes den sista tillbyggnaden som innehåller försäljnings- och utställningslokal samt kontorsutrymmen och samlingslokal för de tillfällen då biodlarföreningar kommer på besök. Samtidigt gjordes vissa omdisponeringar i den befintliga byggnaden, expeditionslokalerna utökades liksom lagringsutrymmet för orensat vax. 

Fortsättning följer...

Fortsättningen på Manovis historia kommer snart, höll ögonen öppna!